Sidan är under uppbyggnad!

Patientinformation

Rehabkurser har tyvärr inga möjligheter att vägleda i enskilda patientfall. Vi kan därför inte svara på mail och frågor om just din diagnos. Om du lider av yrsel som inte diagnostiserats så bör du vända dig till din vårdcentral för att träffa en läkare eller sjukgymnast.  Förklaringar nedan är inte till för att du själv skall ställa din diagnos. Har du redan fått en diagnos eller bara vill veta mera så är detta rätt ställe. 

Yrsel är ett tillstånd som är mycket obehagligt för kroppen. I grund och botten är yrsel ett varningssystem. Om du mår dåligt när du har yrsel så har du i princip ett fungerande varningssystem. Om du drabbas av yrsel så skall du så snabbt som möjligt söka hjälp. Vissa yrseldiagnoser är kroniska och då kan eventuell hjälpinsats vara att försöka upprätthålla de balansfunktioner som du har eller att bromsa en eventuell negativ utveckling så mycket som det går. I andra fall är prognosen mycket god och du skall därför inte vänta i onödan på att söka hjälp.

Tyvärr figurerar det många felaktiga uppgifter på internet om flertal yrseldiagnoser. Sök inte information i diverse oreglerade och icke faktagranskade forum! Det kommer enbart bidra med mer oro till dig och den informationen som återges är mycket sällan representativ för sjukdomen i sin helhet.

Nedan har vi samlat vanliga frågor och svar kring yrsel och vissa diagnoser.  Har du generella frågor så kan du skicka en frågor til oss via vårt kontaktformulär. Skriv yrselfråga i ämnesfältet. Vi återkopplar inte frågor individuellt utan de mest relevanta läggs upp sidan. 

Lite förenklat kan man säga att du har 3 stora möjligheter att bevara din balans och inte känna av yrsel. 

  1. Ögat. Att stå/gå/springa osv blir givetvis lättare om du får möjlighet att använda din syn. D är dock inte helt beroende av din syn för att hålla balansen vilket blad annat återspeglas hos de som är blinda som ändå klarar av att gå. 
  2. Örat. Egentligen närmare bestämt innerörat med tillhörande balansnerv, båggångar och hinnsäckar.
  3. Proprioception (ledsinnet /tryckreceptorer). Alla muskler och leder i kroppen förmedlar ledinformation. Om du te.x. sitter ner just nu med böjda knän så känner  du att du har böjda knän utan att du behöver titta. Du känner även underlaget när du går med hjälp av tryckreceptorer. Detta är det viktigaste systemet för att upprätthålla balans och även ett system som går att träna livet ut. 

Dessa system samverkar med varandra och informationen både bearbetas och tolkas i din hjärna. Avvikelse från något av dessa system kan leda till att du upplever obalans eller yrsel. 

Grovt kan yrsel delas in i rotatorisk yrsel (det snurrar) samt nedsatt balans (du går på båtdäck, är ostadig).

Att som patient försöka beskriva vad som är fel är ingen lätt uppgift. Är du akut yr är nog det sista du vill att svara på frågor om hur länge du varit yr, vilka position som triggar osv. Faktum är att just karaktären av yrseln har visat sig vara en relativt svag pusselbit i det pussel som läggs vid en yrselutredning.

Som patient är det viktigare att försöka hålla isär om det finns positioner (lägga sig ned, sitta, ligga ner, gå, springa osv) eller/och  situationer (gå in i en affär, enbart yrsel viss dag mm) som gör symtomen värre.

Det är även viktigt att försöka hålla isär hur länge du får symtom i dessa positioner/situationer och hur länge du eventuellt lider av att du haft symtom. Förenklat kan detta jämföras med att en åksjuk person utsätts för att åka karusell. Under åkturen kommer det finnas en viss typ av symtom och efter kommer du lida av att du har åkt karusellen. 

Rådet att “vila sig frisk” eller “ta det lugnt” förekommer tvvärr fortfarande vid till exempel misstanke om kristallsjuka. Visserligen finns det ett naturalförlopp i just den sjukdomen så de allra flesta kommer att bli bra på sikt utan vårdinsats men varför ska en patient vänta ut något som det finns potent behandling för? Samma resonemang, att vila, kan höras vid “virus på balansnerven”. Om du drabbas av virus på balansnerven är det än mer viktigt att röra på sig och utsätta sig för yrsel/obehag. Detta kan i just detta fall kombineras med vila men det är aldrig huvuddelen i behandlingen utan du vilar för att du har tränat. Kroppen ställer in sig efter den aktivitet du utför och om du vilar och tar det lugnt för länge kommer det få omvänd effekt dvs du kommer på sikt uppleva mer obalans och yrsel.

Många patienter har varit hos optikern före sin undersökning på en öron-näsa-halsmottagning då de känner att det “hoppar” i ögonen eller att det stundom upplever andra ögonsymtom. Ögat blir som en spegel för innerörat vid undersökning. Att studera ögats rörelser är till stor hjälp och kan bland annat  diagnostisera kristallsjuka, virus på balansnerven och även upptäcka mer allvarliga sjukdomar. Ögats ofrivilliga rörelser som ses vid ofrivillig yrsel heter “nystagmus” och kan översättas till att ögat “nickar till”. 

När ögat studeras i yrselundersökningen kan patienten få ha på sig speciella glasögon, frenzelglasögon. Dessa underlättar diagnostiken och fungerar även som ett “brusfilter” och gör undersökningarna mer patientsäkra. På specialiserade kliniker finns det ofta även videofrenzel. Dessa glasögon bygger på samma system som vanliga frenzel men gör undersökningen än mer precis och det kan vara lättare att hitta vaga/små avvikelser med dessa videoglasögon.  

Den allra flesta yrseln innebär inte att du lider av någon allvarlig sjukdom. Om du insjuknar akut med yrsel så skall du alltid söka vård. Graden av yrselsymtomen i sig och eventuella andra samtida symtom avgör hur du kommer handläggas. Om du är osäker så kan du både konsultera sjukvårdsrådgivningen eller din vårdcentral. 

Yrsel är ett alarmsystem och det skall upplevas som obehagligt.

Kristallsjuka, eller godartad lägesyrsel som det även kallas, är en mycket vanlig yrseldiagnos att drabbas av. I innerörat finns saltkristaller (kalciumkarbonat) som hjälper till att registrera rörelser. När en person drabbas av kristallsjuka har kristaller lossnat och ramlat ner i någon av innerörats sex båggångar. Orsaken till att en individ drabbas är oftast okänd, om man bortser från huvudtrauma som kan utlösa sjukdomen. Kristallsjuka kan uppkomma i alla åldrar men är vanligare i medelåldern och uppåt samt vanligare hos kvinnor.  

På medicinskt språk heter sjukdomen benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV). 

 

 

I innerörat finns det två stycken hinnsäckar, utriculus och sacculus. I dessa säckar finns det kristaller som sitter fast på någon av dess väggar. Kristallerna har en viktig balansfunktion när de sitter där de ska. Om kristaller lossnar så finns en möjlighet att de hamnar i en båggång (se avsnitt om båggång) och det är först då du har drabbats av kristallsjuka. 

I innerörat finns det 3 stycken båggångar i vardera öra. Dessa är namngivna efter dess anatomiska lokalisation och betecknas bakre (posterior) mellersta (lateral) och främre (anterior). I båggången flyter det, precis som i hela innerörat, en vätska som heter endolymfa. I slutet av båggången sitter ett kupolliknande stopp som heter “cupula”. Det är är cupulan böjer sig åt något håll som du kan känna av yrsel vid kristallsuka. 

Diagnosen är i många fall enkel att ställa. I grund och botten handlar det om att hitta vilken/vilka båggångar som är drabbade och vilken/vilka sidor som är drabbade. Patienten får lägga sig ner i olika positioner som provocerar respektive båggång.  Testerna heter “Dix-Hallpike test (bakre båggången / främre båggången) samt “supine roll test” (mellersta båggången). I dessa positioner studeras ögonens rörelse (nystagmus). Det finns bestämda regler för hur ögonen kommer “slå” för respektive båggång. Genom att utföra dessa provokationstester och samtidigt studera  ögonrörelserna så kan man vara säker på diagnosen. 

Det finns inga labprover eller röntgen som kan bekräfta diagnosen. Om det finns misstanke om kristallsjuka kommer sådana utredningar enbart bromsa upp din utredning samt att du kan utsättas för onödig strålning från röntgen.  

Kristallsjuka brukar delas in i två olika klasser utifrån utlösande faktorer. Traumatiskt utlösta, vilket är överrepresenterat hos personer under 30 år, samt idiopatiskt utlösta (utan känd orsak) vilket är överrepresenterat hos resterande population och även den största gruppen. I den idiopatiska gruppen tycks det finnas faktorer som gör att du mer lätt kan drabbas. Dessa är samtida eller tidigare inneröresjukdomar, vestibulär migrän, högre ålder.

Inom landstingen/regioner är det vanligast att sjukgymnaster/fysioterapeuter och läkare behandlar patienterna men det finns även andra yrkeskåren som utför behandling. Specialiserad vård för kristallsjuka ges på öron-näsa-halsavdelningar. 

Precis som vi behandling är det vanligast att sjukgymnaster/fysioterapeuter och läkare ställer diagnosen. Även andra yrkeskåren har möjlighet att ställa diagnosen.   

Kristallsjuka är inte en kronisk sjukdom och det är oerhört sällsynt att den inte kan botas. Många patienter beskriver emellertid sjukdomen som “kronisk”. Anledningen till detta kan vara flera. En orsak kan vara att patienten haft flera återfall av kristallsjuka och under en längre tid varit försiktig med att provocera symtomen. Det är då svårt för patienten att tydligt kunna redogöra för om symtomen funnits hela tiden eller om det varit episoder då patienten faktiskt varit symtomfri. En annan anledning till att sjukdomen ibland beskrivs som kronisk är att de sekundära pålagringarna vid sjukdomen har tagit över. Med det menas att patienten lider av sviter från att ha haft kristallsjuka och betecknar det då som att de har kristallsjuka. Exempel på detta kan vara att patienten fått ångest/depression, illamående, undvikandebeteende, rörelserädsla m.m.  Dessa symtom kan alltså finnas utan att sjukdomen är aktiv. Det går förenklat att jämföra med andra obehagliga situationer i livet te.x. en person som lider av  höjdrädsla behöver ibland bara se en bild av en plats för att känna symtom, de behöver inte ens besöka platsen. Se avsnitt om PPPY nedan för att läsa mer om liknande symtom.  

Kristallsjuka kan uppträda en gång i livet men kan också komma tillbaka. Du har en liten ökad risk att få kristallsjuka igen om du tidigare har haft det. Hur ofta och hur tätt det kan vara mellan “återfallen” varierar kraftigt och det finns inga regler för detta. Det är viktigt att som patient lära sig utföra hemövningar för att kunna hjälpa sig själv så snabbt och tidigt som möjligt för att både bli symtomfri samt minska risken för sekundära problem. 

Det finns 2 indelningar av kristallsjuka.

  1. Traumatiskt utlöst kristallsjuka. Med detta menas att patienten varit utsatt för ett huvudtrauma. Det kan till exempel vara bil-, cykelolycka och slag mot huvudet. För att detta skall kunna vara en förklaring bör traumat ha skett maximalt ett par månader till insjuknandet. Du kan inte historiskt sett varit inblandad i en bilolycka för x antal år sedan och se det som orsaken.  
  2. Idiopatisk orsak = utan känd orsak. Detta är ca 80% av fallen och den stora gruppen. Det finns predisponerade orsaker till att få kristallsjuka i denna grupp men det är ej orsaker som du som patient kan påverka. Detta kan till exempel vara kön (vanligare hos kvinnor) ålder (vanligare från ca 45 år uppåt) och tidigare/samtida sjukdomar från innerörat. 

Som patient vill man givetvis hitta en förklaring till varför man fått sjukdomen. Det är ofta som patienterna klandrar sig själva och noggrant går igenom vad de gjort precis innan insjuknandet för att hitta orsaken. Detta leder oftast till onödigt skuldbeläggande samt ett undvikande beteende. Ett exempel på detta kan vara att patienten vaknar på höger sida i sin säng och känner sig yr. Patienten tror då att det var att de låg på den sidan som utlöste kristallsjuka fast det i själva verket positionen där de kände symtom = de hade redan kristallsjuka men just den positionen gör att båggången skickar en signal om yrsel. På samma sätt kan patienter undvika att lägga sig ner i en säng då detta tidigare kan ha åsamkat symtom. 

Att som patient hitta vilken / vilka båggångar som är drabbade kan vara både svårt och enkelt. I de allra flesta fall är den bakre båggången drabbad och då är man oftast betydligt mer yr på ena sidan när man ligger ner i sängen. Det är då den sidan som är drabbad. Om det är den mellersta båggången som är drabbad så är det mer komplicerat då patienten oftast är yr på båda sidorna. 

Är du osäker på vilken sida som är drabbad kan du ändå alltid prova med hemövning. Du kan ej försämra din kristallsjuka på sikt (du kan få symtom på kort sikt) även om du råkar behandla fel sida. Det som händer är egentligen att du ger dig själv symtom utan att bli frisk.

Om du inte lyckas hitta sida så kan du alltid söka vård och få hjälp att hitta rätta båggång. 

Tyvärr är det en vanlig missuppfattning från patienter att de gör någonting fel för att de blir yra när de gör sina hemövningar. På samma sätt kan en patient undvika att söka igen och få behandling för att de blev så “så sjuka” vid behandling. En anledning till att patienten blir mer yra än vad de blir hemma när de undersöks av utbildad personal kan bero på att personalen vet hur de ska framkalla symtom. Ingen vill ge patienten onödigt mycket symtom men det är viktigt att utföra provokationstester för att vara säker på diagnosen. Vid behandling av kristallsjuka så förflyttas kristallen/er ut från båggången med antingen centrifugalkraft eller med hjälp av tyngdkraft. När kristallerna förflyttas så finns det alltid en chans att de ger symtom. Du kan känna flertal symtom som till exempel yrsel, illamående, värmeökning och i mer ovanliga fall även kräkning. 

Det finns många olika manöverbehandlingar att välja emellan. Grovt så kan valet delas i 2 olika kategorier.

  1. Vilken båggång som är drabbad styr huvudsakligen valet. Det är inte samma behandling för te.x. bakre och mellersta båggången och behandlingen är även spegelvänd beroende på vilken sida (höger/vänster) som är drabbad.
  2. Vad klarar du av att utföra för behandling? Här kan det vara anatomiska förutsättningar hos patienten i framför allt nacke/rygg, olika smärttillstånd m m som gör att vissa övningar passar bättre än andra.

Råden kring vad en patient ska och inte ska göra (restriktioner) efter behandling varierar kraftigt både nationellt och internationellt. I de största studierna som observerat detta tycks det inte finnas ett samband mellan restriktioner och att detta skulle förhindra att du får sjukdomen igen.

Det viktigaste att ta fasta på är att du inte kan undvika att få tillbaka kristallsjuka genom att undvikandebeteende.  Det vill säga; Om du tidigare, när du aktivt hade kristallsjuka, te.x. blev yr när du låg på höger sida så vinner du ingenting på att på sikt undvika den sidan. Att undvika positioner/situationer för att det kan ge symtom kan leda till att du bland annat utvecklar rörelserädsla ont i nacken mm. 

Om du inte blir bra efter du utfört hemövningar kan du se över följande “felsökningsschema”

  1. Har du eller vårdpersonal ställt diagnosen? Det kan vara så att du inte lider av kristallsjuka utan en annan sjukdom.
  2. Rätt båggång? Det kan även vara så att du haft kristallsjuka tidigare i en viss båggång men nu är det en annan som är drabbad och då är inte säkert att övningen hjälper.
  3. Utför du hemövningen rätt? Det är viktigt med tydliga instruktioner då övningarna bygger på att kristallerna ska kunna flyttas ut från båggången. Det finns ett flertal vanliga fel och dessa varierar beroende på vilken övning du gör. Exempel på fel vid utförande av Epleys manöver:
    1. Du utför behandlingen för snabbt.Ligg kvar minst 1 minut men gärna längre i varje position.
    2. Du har inte tillräcklig bakåtlutning av huvudet när du ligger ner
    3. Du lyfter upp ditt huvud när du roterar det i liggande.

Det finns ingen fysiologisk anledning till att fortsätta göra hemövningar efter du blivit frisk. De hjälper inte preventivt att utföra dessa och du kan med andra ord inte förhindra att återinsjukna genom att träna på dessa. Fördelen med att fortsätta några dagar/vecka efter avslutad behandling kan vara att du lär dig övingen bättre samt att du tränar din hjärna att det faktist inte kommer några symtom och på så sätt kan du förhoppningsvis leva med mindre oro. 

Även om sjukdomen blir bra bra på sikt utan behandling så finns det egentligen ingen anledning att vänta ut det då det enbart kommer leda till mer lidande för dig som patient. Hur lång tid det tar innan blir frisk utan behandling är oklart, det kan dröja dagar, veckor eller månader. Behandlingen kan tillfälligt ge en symtomökning vilket gör att vissa patienter undviker att genomgå behandling. 

Detta är en av de vanligaste frågorna som patienter har kring kristallsjuka. Det har ej gått att bevisa att “stress” utlöser sjukdomen men det är många patienter som precis innan insjuknande har varit med om något omtumlade rent psykiskt. Det kan vara en skilsmässa, sjukdomar i familjen eller en ovanligt jobbig arbetssituation. I och med att det ej går att bevisa detta samband vetenskapligt än så länge så går det inte att hävda att det är en utlösande faktor i dagsläget.  

Många patienter som lider av kristallsjuka upplever en stress av både symtomen och oro att sjukdomen skall komma åter.

Faktum är att just bli yr när man lägger sig ner i sängen eller när man väl ligger ner i sängen är ett kardinalsymtom på att du lider av kristallsjuka. Dessa lägesändringar uppfattas av båggångarna i innerörat och beroende på vilken/vilka av båggångarna som är drabbade kan symtomen vara mer eller mindre påtagliga. 

Det finns ingen medicin som botar kristallsjuka men det kan finnas mediciner som lindrar andra symtom som kan komma ihop med kristallsjukan te.x. illamående. Rådgör alltid med behörig vårdpersonal innan du börjar använda mediciner. 

Det är mycket vanligt att symtomen är som värst på morgonen. Detta beror på att kristallerna under natten “klumpat ihop sig” då man ligger förhållandevis still med huvudet i jämförelse med resten av dagen. Du kan tänka dig kristallerna som en sockerbit i en tekopp. På natten sjunker det till botten och är koncentrerat och under dagen är du, genom huvudrörelser, skeden som rör runt kristallerna. 

Det kan även vara bra att känna till att om du testas för kristallsjuka och då vanligtvis har morgonsymtom så kan det vara en god idé att undersöka dig just på morgonen/förmiddagen. 

Att känna att det finns kvar symtom även om själva kristallsjukan är botad är relativt vanligt. Det kan finnas olika anledningar att du känner att allting inte är som förut. En orsak kan vara att du inte riktigt har kalibrerat det känsliga balanssystemet från innerörat. Detta görs enklast genom att du rör på huvudet mycket, gärna i kombination med att du står/går. Du ska känna ett visst obehag för att det ska kunna verka. En annan anledning kan vara att du utvecklat rörelserädsla, fått ångest eller lider av PPPY (se avsnitt längre ner).

Det kan även bero på att du lider av helt annan sjukdom och upplever du ingen förbättring trots envisa kalibreringsförsök skall du söka vård igen. 

Om du redan fått en diagnos så kan du i allra flesta fall handläggas i primärvården hos läkare eller sjukgymnast. Om du insjuknar för första gången så kan handläggningen vara annorlunda och beroende på vilka symtom du har så kan du handläggas både på vårdcentral i vissa fall även på akutavdelning. Om du inte blir bra från dina symtom så kan en remiss till öron-näsa-halsklinik vara aktuell. 

Förutom att specialistkliniker rent generellt har en större erfarenhet av att undersöka och behandla kristallsjuka så kan även undersökninsutrustningen skilja sig åt. På en öron-näsa-halsmottagning finns oftast både vanliga frenzelglasögon (se avsnitt under allmänt om yrsel), videofrenzel och vissa kliniker har även en repositionsstol för behandling (TRV-stol). Denna utrustning underlättar för att kunna tyda nystagmus (ögonrörelser) och en TRV-stol kan underlätta vid behandling. 

Se extern länk om TRV-stol

Att ställa diagnosen “nackutlöst yrsel” (eller cervikogen yrsel som det många gånger kallas medicinskt) kräver stor yrkesskicklighet. Det som är viktigt att känna till är att detta är en uteslutningsdiagnos. Den som undersöker dig måste med andra ord ha mycket god kunskap om balanssystemet i sin helhet (vilket innefattar bl.a. sjukdomar från inneröra och neurologiska sjukdomar) samt god kunskap om nackens-/muskulaturens anatomi. Detta är en mycket ovanlig diagnos och man skall aldrig förväxla att det är vanligt att en patient har ont i sin nacke och har yrsel, det innebär dock inte per automatik att nacken är orsaken till yrseln.

Ett “problem” med diagnosen är att det är väldigt enkelt att sätta den, utan att ha undersökt eller ha kunskap om hela balanssystemet. Många patienter har ont i sin nacke och tycker det är en rimlig och acceptabel förklaringsmodell. 

Det är mycket vanligt, oavsett vad som varit orsaken till yrseln, att patienter får mer ont i sin nacke när de samtidigt har yrsel eller nedsatt balans. Detta kan bero på att yrsel/balansrubbningar rent generellt blir sämre om patienten rör på huvudet och en inaktivitet i nacken kan ge sekundära problem i både leder och muskulatur. 

kommer snart

kommer snart